biblioteket

Idag var våren verkligen på intåg och nu verkar det vara på allvar, det är underbart. Nu hoppas man bara att kommunen är snabba att sopa upp all sand så fort snön försvinner. Samt att de skickar ut någon arbetslös ungdom att plocka upp allt skräp som blivit liggande i snön. Det som försvinner i snö kommer fram i tö. Detta är lite av en springande punkt för Henning har tydligen stått runt knuten och rök varpå han slängt fimpen på MARKEN! Det ser bedrövligt ut och förhoppningen att få honom att plocka upp efter sig tycks mig långsökt.

Jag var som bekant sjuk igår och det var inte så muntert. Hemma låg jag och oroade mig för att Henning skulle förstöra för vikarien Peter och mycket riktigt hade han varit inne. Men av någon anledning så har Henning och Peter kommit bra överens, Peter har till och med överskridit sina befogenheter och bjudit Henning på mandelkubb. Nu blir vi aldrig av med honom. Dessutom hade Peter lämnat de bestämda uppgifter jag givit honom och på eget initiativ och ställt upp alla böcker på hyllorna, trots att han inte hade inre tjänst. Och som löken på laxen hade vikarien för dagen sagt till Rosita att han helst läser en våldsam amerikansk deckare eller något från de  nyare på fantasy hyllan. En sådan bibliotekarie som så flagrant inte värnar kulturarvet kan vi inte ha på ett bibliotek som frekventeras av barn och ungdomar.

Idag blir det inget blogginlägg, jag är hemma sjuk. Ligger i soffan och dricker chai-te, på tv har det bara varit OS och det är inte riktigt min grej alls. Jag önskar att min vikarie, Peter gör ett bra jobb och att Rosita ger honom en hjälpande hand. Lite orolig för att Henning ska komma in och förstöra hela upplevelsen. Nu måste jag snyta mig och sedan sova en smula.

Henning Pressening var inne idag och det är aldrig roliga besök. Biblioteket är till för alla, men ska man sitta bland tidskrifterna och lukta sprit så kanske man ska tänka över mer än bara besöket på bibblan. Jag blev helt sonika tvungen att be Henning lämna lokalen, vilket han svarade med att kalla mig Hippienazist… Det vet jag inte vad det betyder alls, så jag låssas som det aldrig hänt. Kommer det in fler som honom tvingas vi anställa en väktare, för det är så otroligt stökigt att ha honom här.

Som bekant har vi lite lokaltidningar för de, från Sveriges hörn, inflyttade Mullbergaborna. Bland annat har vi Södermanlands nyheter vilken jag satt och läste till lunchlådan. Då snubblade jag över en underbar intervju med Ida Hylander 18′år, som precis som jag i min ungdom orienterar. Ida säger att “Orientering är en familjesport”, vilket jag tycker stämmer jättebra. I Värnamo under min uppväxt var ofta hela familjen ute i skogen med matsäck och termos, när jag och min bror, (och ibland mamma och pappa), skulle orientera. Det fanns en underbar gemenskap i klubben, mellan alla aktiva familjer som jag kan sakna idag. Precis som Ida säger är orienteringen en livsstil.  Sport är inte bara bollar och OS, hegemonisk maskulinitet, ilska och våldsamheter. Idrott kan vara del av en Eko-Reko livsstil och gemenskapsbyggande.

Orientering

Nu ska jag skylta orienteringsböcker!

PS: jag gillar verkligen Kalla, hon är tuff, glad och framåt.

Jag förstår att barn av en viss ålder och kategori väljer att läsa mycket Sciensfiction och/eller Fantasy, men det är djupt beklagligt att den fasen för vissa tycks mig vara permanent. I det här landet sitter vi på en kulturskatt och ett kulturarv som måste bevaras och det är min och hela den vuxna världens ansvar att se till att barn inte förläser sig på Harry Potter, Twilight serien eller starwars spinoffs. Vi måste se till att barnen läser Moa Martinsson, Thomas Tranströmer, Ivar Lo Johansson mfl. Så jag vädja till alla föräldrar, begränsa era barns möjligheter att läsa skräp.

Jag lyssnade på P1′s podsändning av människor och tro idag. Anledningen var att en av mina stora favoritartister Tomas Anderson Wij skulle vara med. Det är precis en sådan människa som behövs idag, en röst som lyfter sig i mediabruset med det budskap av omtanke och eftertänksamhet vi så väl behöver. Min första introduktion till Tomas musik kom via en vän, Niklas; som gått på konstfack och arbetar idag med webdesign och reklam. Han hade väckts en morgon av Tomas fantastiska poesi och, precis som jag fått sig en tankeställare när åren börjar bli fler, barnen några stycken (eller som vi, tänker skaffa).

Tomas Anderson Wij

Tack Tomas Anderson Wij för att du finns, du är min Husgud.

(PS: Köp skivorna, ladda ner skadar artisten)

Med bestörtning satte jag nästan mitt chi-te i halsen denna morgon. Min gode vän Mats (doktorand i genusvetenska på södertörn) sms’ade mig, varpå jag bröt mina morgon rutiner (aldrig mac’en igång till frukost). Döm av min förvåning när jag läser om Antifeministisk initiativ,  som drivs av två moderater och kvinnor dessutom, vid namn Beatrice Fredriksson och Malin Petré. Sanna mina ord, två kvinnor som inte vill ha jämställdhet. Jag har i min ungdom röstat på folkpartiet, som en frihetlig och ansvarstagande kompromiss, dessutom tycker jag Birgitta Ohlsson är tuff som vågar vara annorlund. Men nu är det slut på det, aldrig mera blå, om de ska driva sådan här politik.

Idag hade jag inte med någon matlåda då det inte blev matlagning hemma med min sambo igår. Var hos polarn Mats (doktorand i genusvetenskap på södertörn) och åt en underbar nordaferikansk måltid. Därför tänkte jag luncha på pizzeria Madonna, vid mullbergatorget. Men döm av min förvåning när det inte fanns någon kravmärkt meny, ingen rättvisestämpel, de kunde inte ens tala om för mig vart tomaten kom från (äter inte spansk för den drivs för hårt och utarmar jorden). Men värst av allt var kanske att det bara fanns en vegitarisk rätt på menyn, pizza vegitariana. Som lök på laxen satt Henning och skrattade åt mig under hela lunchen. Mohammed och Achkan måste skärpa till sig, i Iran eller förorten kanske en sådan meny går hem, men inte här i sverige.

När jag tar “tuben” och bussen till jobbet har jag alltid med mig min röda fjällräven konka. I den har jag alltid med en bok, fall det skulle bli väntetid, min lunchlåda med ekologiska läckerheter (alltid vegitariskt), samt en flaska vatten; det är otroligt viktigt att dricka mycket. Ibland har jag med mig något syndigt gott till kaffet, oftast torsdagskaffe. Och ibland, men sällan, bjuder jag brukarna på lite torsdagskaffe med bröd. Men sedan Henning Pressening spottade ut ett osötat hembakat  wienerbröd på golvet och kallade det borgarkäk, känns det inte så värt’ längre.