biblioteket

Det är av yttersta vikt att alla kan delta i kulturlivet, men att kulturen för den delen inte urvattnas, det får inte bli ett morganatiskt förhållande mellan konstnär, publik och kulturen i stort. Mullberga Biblioteket kommer att motarbeta morganatiska relationer inom kulturlivet. Därför kommer klass 5a inte att ställa ut sina vulkaner, istället ska 4d beredas utrymme för sin ekologiska satsning.

Många tillsammans med mig har uppbragts av de över hur illa sveriges [sic] konstnärer far av illegal nedladdning. Men man törs inte ta bladet från munnen och protestera, det anses inte pk nog. Till sist har äntligen någon tagit upp handsken och antagit utmaningen för att hindra detta otyg och övergrepp som nedladdningen innebär, det kallar sig kulturskaparna och deras initiativ är något jag applåderar. Nu äntligen kan vi få ett stopp på den enorma nedladdningen av den ädla konst som bland annat; Sveriges Arkitekter, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Konsthantverkare och Administration av Litterära rättigheter i Sverige, ALIS, utsätts för. Nedladdning av arkitektur och konsthantverk (som Rosita håller på med) har gjort verksamheten allt annat än lukrativ. Rosita säger att allt färre köper hennes Chilenska broscher och vävda dukar, det ser jag som en klar följd av Piratpartiets nedladdningshets.

Ps: Tror detta kommer bli en valfråga som jag hoppas kunna driva.

Ja… vad ska man säga om dessa två män som aldrig växer upp. Såg dem bägge på tv i veckan och de skulle vara lärorik underhållning. Men det var bara en kvinna med i programmet och hon tröcks förstås ned. Det var tv av män för män om krig, medverkande Jan Gullio, hur uppenbart kan det bli är frågan man får ställa sig. Men som avslutning spelade Marckus Krunegård (sångare i Laakso) en udnerbar kort liten sång, naket och hjärtligt, med bara gitarren i hand. Det var verkligen något att ta med sig i vår.

Det är så härligt med ny musik som vågar vara annorlunda på ett snällt och lekfullt sätt. Jag har precis börjat lyssna på en duo med bas i Uppsala och Stockholm som heter Kuryakin. Musiken är en elektronisk, gitarr baserad pop med härliga mystexter om livet. På tunnelbanans stressiga linje lyssnar jag och låter tankarna dansa iväg, det ger mig en fantastisk start på morgonen. Det är perfekt biblamusik, perfekt musik att krypa ner under filten, dricka chai-te och bara vara med några goda vänner.

Jag vågar säga att det är två söta killar, Johan (tv) och Petter (th). Fortsätt rocka grabbar.

Jag är utbildad bibliotekarie alltså bestämmer jag i demokratiska anda vad som köps in för litteratur, musik, DAISY och ljudböcker.  Här med meddelar jag att följande inte kommer att köpas in, så från och med nu får ni sluta tjata och köpa själva.

Bo Svartman, det blir ingen Tuning Hitz 2010. Det är kommersiellt och håller låg konstnärlig kvalité.

Elias Dalen kan sluta tjata om Göta kanal och Repmånad. Jag vet inte om du driver med mig, men dessa två kommer inte finnas i biblas katalog.

Leif Waldemark, du är rektor för Mullberga SKOLAN och har alltså inga befogenheter över biblioteket. Jag kommer inte att köpa in nya upplagor av barnens bibel varje år, du får, precis som alla andra; hålla tillgodo med upplagan från 86. Inte heller kommer vi att hänga upp porträttet av Jesus du köpte på Hötorget, som uppenbarligen är målat av någon som inte gått på konstfack.

Jersper… vi kommer inte köpa in något av det du önskar, du kan sluta besöka oss helt och hållet om du ska stöna som ett oförrätt barn för varje bok du öppnar, våra besökare störs av det. Dessutom har Henning lovat att “skicka på en knogmacka mellan lysmaskarna på kulturråtta, så han får åka plingtaxi till plåsterhuset”.

Det finns mer, men nu har jag inte tid att ta det, detta var det brinnande. Tack för visad respekt.

Jag läser ofta Omkonst där konstnärer lekfullt och allvarsamt skriver om konst. Det är så befriande att kunna ta del av åsikter om konst på allvar. Jag önskar ofta i mitt stilla sinne att konsten skulle få ett större utrymme i biblioteken och där igenom stå i centrum i det västerländska samhället. Vi måste våga ta konsten till oss och bli lyckligare som människor. Med konst menar jag inte Mullbergaskolans klass 3c’s handfärger, eller något av de barnsliga teckningarna av underliv som en snoppfixerad herr Eklund lägger i böcker han inte orkar läsa. Jag menar inte heller de målningar som Päronets förståndsutmanade kommer med, eller seniorgruppens stilleben. Jag menar naturligtvis riktig konst av riktiga konstnärer, de som gått konstskola.

Det är så mycket tråkiga miner kring arbetslöshet, så mycket surande på att man tvingas flytta, inte har råd med tandläkarbesök eller semester, att barnen inte har råd med sin idrotter.  Bara negg hela tiden, men jag har en idé, kan inte ams och regeringen tvinga alla arbetslösa surskallar att skapa konst, så kan man ställa ut det i de tomma fabrikerna. Eller säga åt dem att sluta hänga läpp och läsa något av Moa Martinsson istället, då skulle vi bli ett rikare land om vi bara odlar vår trädgård.

Debattens vågor går höga i bibliotekarievärlden och ämnet är sociala medier. På de olika bloggarna diskuteras utvecklingen i facebook och twitter mfl, (kolla upp min länkar) och allt är så spännande. En farhåga med utvecklingen har lyfts fram och det är att dessa sociala medier enbart växer till ännu en plats för reklam och marknadsföring av politiska åsikter (Obamas valrörelse  är ett exempel). Vi som bibliotekarier har ett ansvar som informationsexperter att utbilda och upplysa allmänheten, att få brukarna att tänka på vad som händer. Vi är akademiskt utbildade och står på biblioteken, i centrum för den offentliga verksamheten. Vårt ansvar väger väldigt tungt. Sedan måste man åter lyfta det faktum att genus analysen lyser med sin frånvaro, inte heller förstånds- och fysik -utmanade.

Värt att följa för alla som arbetar med information och bildning, JMW Kommunikations blogg, på ämnet.

Jag tycker att tv serien Black Books är det bäste som sänts på tv. Man skrattar så tårarna pärlas till varje avsnitt, det är så underbart. Serien handlar om de personer som driver ett antikvariat, om deras vardag och verksamhet. Ägaren Bernard vill egentligen inte sälja böckerna, han vill bara sitta ensam, läsa och dricka rödvin, precis så som man vill att det ska vara på ett antikvariat. Just nu undersöker jag möjligheten att köpa en några säsonger för utlåning (även om jag anser att biblan inte ska ha filmer).

Efter att vi spelat kvinnofrågor igår har det skavt i mig att det inte finns liknande spela för handikappade.  Så jag ställde mig frågan varför kan inte jag göra ett spel om handikappade, och det är ju klart att jag kan göra det. Så nu rullar snöbollen igång under namnet Handikappfrågor och jag är redan full av ideer. Spelet ska baseras på, precis som kvinnofrågor, på bilder av handikappade och deras handikapp. Kanske också en del frågor på handikapp hjälpmedel som tex., DAISY spelare och broddar. Hu så roligt detta är.  Undrar om Päronet vill vara med och skriva frågor eller illustrera.