biblioteket

Jag ska passa på att berätta lite om ett projekt jag håller, nämligen dysmeli. Det är nämligen så att dysmelismen är en glömd grupp i vårat samhälle, en gemenskap och livsstil som inte alls fått den plats de förtjänar och framför allt har de akademiska disciplinerna inom framför allt humaniora helt försakat dysmelin och den identitet som följer. Att vara dysmelist är del i en diskurs som ännu inte forskats om tillräckligt för att vi ska kunna helt förstå de djupare implikationerna för samhället som stort.

Den dysmelistiska sexualiteten kommer tvinga fram en revolution i samhället där vi tillåter oss acceptera andra former av kärlek på samma vis som vi ser på annorlunda förstånds sexualitet, interkulturell sexualitet och homosexualitet. Så vi lever i en spännande tid.

Titta gärna in på http://www.dysmeli.se/

Det som nu kavlas ut i media kan bara inte vara sant. Sven Otto Littorin kan inte vara skyldig till att ha köpt sex, det får bara inte stämma. Aftonbladet är inte en källa jag litar på, skulle ha känts bättre om det var Axess som publicerat nyheten, eller kanske Bang; tidningar man kan ty sig till i svåra tider.

Därför återvänder jag nu på måndag från semestern en dag och kommer skylta sexualupplysning och genusvetenskap från min privata samling. Rosa och Per (sem vik) är tillsagda att jobba söndag för att göra plats. Så håll ut Mullberga jag kommer med svaren.

Ikväll ska vi ha film/genus kväll uppe på Bondegatan, det kommer bli underbart. Vi har fixat sallader, har nybakat surdegsbröd samt några pajer. Allt är förstås Eko-Reko, rättvisemärkt och genusmedvetet. På tapeten har teatersveriges eländiga uppträdande förgrymmat mig och mina vänner, så det är dags att göra något, därför träffas för att äta gott och dricka gott, samt pratar genus. Det kommer att ge avtryck känner jag. Vi ska även tillsammans se Lucas Modyssons film Container, vilken är det bästa som träffat DvD skivan sedan nyfiken gul.

Jag spelade igår kväll ett jättespännande och lärorikt sällskapsspel, kvinnofrågor. Själva spelet hade jag aldrig hört talas om innan igår. En av min sambos kompisar går på Biskop Arnes folkhögskola och där spelar det ofta kvinnofrågor. Ryktet sa ett killen bakom spelet, Ulrik Wemmenhed har gått just på folkhögskola och det var där han skapade spelet.  På spelets kartong står det: Kvinnofrågor är ett sällskapsspel om jämställdhet, feminism och kvinnohistoria, där du spelar kring porträtt av kvinnor som, alla på sin unika sätt, är inspirerande förebilder i en mansdominerad värld. Vilket stämmer så bra in på den upplevelse vi bjöds på. Jag har precis lagt in en order för Mullbiblans räkning för 3 spel, de kommer nog vara utlånade jämt, tror jag. Nu har vi bara TP och det är så manscentrerat och trist tycker jag, därför kommer nog fler än jag att uppskatta kvinnofrågor.

Kvinnofrågor

En sak som kanske är lite dåligt, det är inte med några handikappade i kvinnofrågor, fysiskt eller psykiskt. Annorlundaförstånd och kropp har hamnat lite i skymundan. Men jag ska i alla fall prata med personalen på Päronet och att köpa in ett ex åt dem.

Med bestörtning satte jag nästan mitt chi-te i halsen denna morgon. Min gode vän Mats (doktorand i genusvetenska på södertörn) sms’ade mig, varpå jag bröt mina morgon rutiner (aldrig mac’en igång till frukost). Döm av min förvåning när jag läser om Antifeministisk initiativ,  som drivs av två moderater och kvinnor dessutom, vid namn Beatrice Fredriksson och Malin Petré. Sanna mina ord, två kvinnor som inte vill ha jämställdhet. Jag har i min ungdom röstat på folkpartiet, som en frihetlig och ansvarstagande kompromiss, dessutom tycker jag Birgitta Ohlsson är tuff som vågar vara annorlund. Men nu är det slut på det, aldrig mera blå, om de ska driva sådan här politik.

Skandalen på teatern där vissa manliga chefer har tagit sig friheter och sexuellt kränkt kollegor av motsatt kön har tvingat mig att i protest stänga Mullbergastadsdels bibliotek under återstoden av dagen. Jag finner dessa övergrepp att vara övergrepp av konsten själv, att de genier i kulturens tjänst handlar på de vis de utpekas göra, är ett förräderi. Himmel och jord må brinna!

Jag har av min kompis Mats som är doktorand i genusvetenskap på Södertörn, fått en spännande insikt i det nya som händer i den akademiska världen; det kallas Intersektionalitet. Det är en blandning av kön, klass, kultur, etnicitet eller handikapp och alla de sidor som utgör en människa. Allt som allt vad jag tycker är rätt tråkiga etiketter vi ger varandra och som ofta bara står ivägen för mötet mellan människor. Men intersektionalitet med tyngd på genus är ett underbart verktyg att överbrygga dessa problem. Så nu skyltar jag om, och första boken på Mullbib 2010 är Det andra könet (nyutgåva med förord av fredrick federlay), som daisy-bok.

Idag var det en samling förståndshandikappade personer inne på Mullbib. D e kom från särskolan Päronet här i mullberga. De skulle titta lite vad vi hade att erbjuda. Hela upplevelsen att träffa någon som inte tänker som oss är fantastisk och omvälvande. Jag tycker det är underbart att barn med Downs syndrom tillåts födas och leva i vårat samhälle.

PS: Jag tror en av dem var homosexuell, han tittade jätteintresserat i boken ”kukkunskap”. Jag hoppas att RFSL har litteratur till hjälp för folk med annorlundaförståndsexualitet.

Det har som bekant annordnats ett snöbollskrig av Mullberga rektorn Leif Waldemark. Det hela är hedniskt, antiintellektuellt och våldsfrämjande och jag betackar MIG, Mullbergabiblioteket och Rosa, snöbollkastningen. Idag (läs lördag) när jag skulle öppna bibblan strök det omkring en figur på parkeringen bakom Mullbergatorget och skrek, Come with me and i show you where the Ironcrosses grow, för att sedan försöka pricka mig med en isboll. Jag fann det hela störande och djupt olustigt. Så vänligen sluta upp med detta Hegemoniska manlighetens beteende ( Connell RW, Masculinities 1995).

PS: Jag misstänker Elias eller James. Någon trodde sig veta att det var Henning, men hans odör är omisskännerlig.

Någon ”lustigkurre”, har varit inne på biblan och målat mustacher på alla bilder i måndagens DN. På sida tre har även kulturministern blivit försedd med penis. Jag vill ta tillfället i akt och peka på hur otroligt tråkigt denna skadegörelse är. Missogyn och genusfientlig. Jag misstänker ingen av barnen, jag tror det mycket väl kan vara Elias som omoget visat sitt missnöje med boken, Den Nakna Lunchen.