biblioteket

Många tillsammans med mig har uppbragts av de över hur illa sveriges [sic] konstnärer far av illegal nedladdning. Men man törs inte ta bladet från munnen och protestera, det anses inte pk nog. Till sist har äntligen någon tagit upp handsken och antagit utmaningen för att hindra detta otyg och övergrepp som nedladdningen innebär, det kallar sig kulturskaparna och deras initiativ är något jag applåderar. Nu äntligen kan vi få ett stopp på den enorma nedladdningen av den ädla konst som bland annat; Sveriges Arkitekter, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Konsthantverkare och Administration av Litterära rättigheter i Sverige, ALIS, utsätts för. Nedladdning av arkitektur och konsthantverk (som Rosita håller på med) har gjort verksamheten allt annat än lukrativ. Rosita säger att allt färre köper hennes Chilenska broscher och vävda dukar, det ser jag som en klar följd av Piratpartiets nedladdningshets.

Ps: Tror detta kommer bli en valfråga som jag hoppas kunna driva.

Jag läser ofta Omkonst där konstnärer lekfullt och allvarsamt skriver om konst. Det är så befriande att kunna ta del av åsikter om konst på allvar. Jag önskar ofta i mitt stilla sinne att konsten skulle få ett större utrymme i biblioteken och där igenom stå i centrum i det västerländska samhället. Vi måste våga ta konsten till oss och bli lyckligare som människor. Med konst menar jag inte Mullbergaskolans klass 3c’s handfärger, eller något av de barnsliga teckningarna av underliv som en snoppfixerad herr Eklund lägger i böcker han inte orkar läsa. Jag menar inte heller de målningar som Päronets förståndsutmanade kommer med, eller seniorgruppens stilleben. Jag menar naturligtvis riktig konst av riktiga konstnärer, de som gått konstskola.

Det är så mycket tråkiga miner kring arbetslöshet, så mycket surande på att man tvingas flytta, inte har råd med tandläkarbesök eller semester, att barnen inte har råd med sin idrotter.  Bara negg hela tiden, men jag har en idé, kan inte ams och regeringen tvinga alla arbetslösa surskallar att skapa konst, så kan man ställa ut det i de tomma fabrikerna. Eller säga åt dem att sluta hänga läpp och läsa något av Moa Martinsson istället, då skulle vi bli ett rikare land om vi bara odlar vår trädgård.

Det knorras väldigt mycket om kulturens tillgänglighet för allmänheten vilket jag tycker är orättvist. Därför ska jag en gång för alla vis hur lätt, färggrant och underbart det är att hitta ett evenemang för just DIG. Allt du behöver göra är klicka på denna länk, Kulturnät Sverige; och all kultur och litteratur du kan önska dig finns vid dina fingertoppa. Kulturen som samlats är en färgsprakande aperitif, lätt att låta ögat lura iväg en på en kulinarisk konstnärsdiet. Men man måste fortsatt ställa sig frågan som blir allt mer märklig, varför läser ungdomar allt mindre? det är ju uppenbart hur kul och berikande det är.

Barnen har frågat mig vart Lady Ga Ga skivorna tagit vägen. Jag kan säga att dem har jag slängt.  Kommersiel musik får ni köpa själva. Biblioteket är inte här för att underlätta åtnjutning av kommersiell musik och populärkultur, biblioteket är här för att berika allmänheten med kultur. Alla skivor har Rosa (bib-assistenten) ersatt med en samling panflöjt klassiker från sitt hemland, Sydamerika.

Jag lyssnade på P1’s podsändning av människor och tro idag. Anledningen var att en av mina stora favoritartister Tomas Anderson Wij skulle vara med. Det är precis en sådan människa som behövs idag, en röst som lyfter sig i mediabruset med det budskap av omtanke och eftertänksamhet vi så väl behöver. Min första introduktion till Tomas musik kom via en vän, Niklas; som gått på konstfack och arbetar idag med webdesign och reklam. Han hade väckts en morgon av Tomas fantastiska poesi och, precis som jag fått sig en tankeställare när åren börjar bli fler, barnen några stycken (eller som vi, tänker skaffa).

Tomas Anderson Wij

Tack Tomas Anderson Wij för att du finns, du är min Husgud.

(PS: Köp skivorna, ladda ner skadar artisten)

Ytterligare ett smaklöst angrepp har inletts mot konsten. Det är den så kallade aliansen som vill beröva fria konstnärer sitt levebröd och tvinga dem att äta smulorna som fallit från medelklassens bord, ALDRIG säger jag. Nu måste Anna Odell och Horace Engdhal skynda till och ställa sig i försvar för kulturen och konsten. Jag är så bedrövad över hur det kan gå så fel, hur våra prioriteringar kan vara så skeva, konsten måste vara nummer ett. Henning var inne och skrek att konstnärer får ställa sig bakom honom hos soc och att borgar j***larna äntligen skjutit sin älg. Allt gjort mig så trött och ledsen att jag åter övervägde att stänga för eftermiddagen, men jag fann tröst i Tranströmmers diktning, så jag kämpar vidare.

Det händer spännande saker i poesins värld. Konceptuell poesi är på framfart, vad är då det, frågar ni kanske? Det är när man skriver poesi efter vissa enkla regler, skriver på tid, bara med ord i en artikel, använder bara strindberg osv., fantasin sätter gränser. Oh, så spännande det är. Jag har vänt mig till Stadsbibliotekets inköpschef för att sälja av hylla P och T (teknik, natur och matte), för jag tycker inte vi behöver mer böcker om bilar och miljöförstörelse. Istället tänkte jag köpa in ett par hyllmeter modern konceptuell poesi.

Mullbergaskolan, Klass 3C var inne idag och pratade med mig om att ställa ut sin papiermasché konst i Mullbib. De arbetar med ett projekt av något slag, detaljerna var fortfarande lite hemliga. Men jag sa att det går jättebra. Jag ska röjja undan lite vid toaletterna och skruva ner en brandsläckare. Det luktar lite fekalier där, men det är inget att vara rädd för. Det är bara Henning Presenning som råkade somna och skita ner sig där, när vi hade lördagsöppet. Det ska bli så spännande att se vad barnen kan hitta på.

PS: Helst skulle jag vilja att någon av lärarna hör av sig och berättar vad det är som är på gång, jag vill inte ha träsnoppar från slöjden, som förra gången, tack.

Det händer spännande saker på Bibliotek hela tiden, det är underbart. I norrland en bit utanför Stockhom pågår just nu en spännande utställning av textilier. Jag har själv inte varit där, men jag gissar att det säkert varit fullt hus och drag hela dagarna i ända. Något liknande är i fosterstadiet på Mullbib. Detta kommer spilla av sig på läsningen och de ungas inställning till biblan som något ”trist”.

http://www.minabibliotek.se/default.aspx?id=122338

Underbart och fräjdigt!