biblioteket

Jag ska passa på att berätta lite om ett projekt jag håller, nämligen dysmeli. Det är nämligen så att dysmelismen är en glömd grupp i vårat samhälle, en gemenskap och livsstil som inte alls fått den plats de förtjänar och framför allt har de akademiska disciplinerna inom framför allt humaniora helt försakat dysmelin och den identitet som följer. Att vara dysmelist är del i en diskurs som ännu inte forskats om tillräckligt för att vi ska kunna helt förstå de djupare implikationerna för samhället som stort.

Den dysmelistiska sexualiteten kommer tvinga fram en revolution i samhället där vi tillåter oss acceptera andra former av kärlek på samma vis som vi ser på annorlunda förstånds sexualitet, interkulturell sexualitet och homosexualitet. Så vi lever i en spännande tid.

Titta gärna in på http://www.dysmeli.se/

Ikväll ska vi ha film/genus kväll uppe på Bondegatan, det kommer bli underbart. Vi har fixat sallader, har nybakat surdegsbröd samt några pajer. Allt är förstås Eko-Reko, rättvisemärkt och genusmedvetet. På tapeten har teatersveriges eländiga uppträdande förgrymmat mig och mina vänner, så det är dags att göra något, därför träffas för att äta gott och dricka gott, samt pratar genus. Det kommer att ge avtryck känner jag. Vi ska även tillsammans se Lucas Modyssons film Container, vilken är det bästa som träffat DvD skivan sedan nyfiken gul.

För att veta vad som gäller till våren följer jag bloggen male-mode. Det är ett väldigt bra sätt att tänka nytt vid sidan om secondhandshopingen. Framför allt får man nya uppslag för hur man kan kombinera sin garderob. Till våren tänker jag köra mycket Jeans-skjortor, det kommer bli grejen 2010. Alltid med ett par snygga Clarks. Det är trist att världen är så ytlig men i Mullberga är det mycket träningsoverallhäng utanför Pantbaken eller systembolaget, därför är det najs att komma hem till Söder och se lite människor vars individualism speglas i de kläder de har på sig.

Stylisch till våren!

Som bekant har vi lite lokaltidningar för de, från Sveriges hörn, inflyttade Mullbergaborna. Bland annat har vi Södermanlands nyheter vilken jag satt och läste till lunchlådan. Då snubblade jag över en underbar intervju med Ida Hylander 18′år, som precis som jag i min ungdom orienterar. Ida säger att “Orientering är en familjesport”, vilket jag tycker stämmer jättebra. I Värnamo under min uppväxt var ofta hela familjen ute i skogen med matsäck och termos, när jag och min bror, (och ibland mamma och pappa), skulle orientera. Det fanns en underbar gemenskap i klubben, mellan alla aktiva familjer som jag kan sakna idag. Precis som Ida säger är orienteringen en livsstil.  Sport är inte bara bollar och OS, hegemonisk maskulinitet, ilska och våldsamheter. Idrott kan vara del av en Eko-Reko livsstil och gemenskapsbyggande.

Orientering

Nu ska jag skylta orienteringsböcker!

PS: jag gillar verkligen Kalla, hon är tuff, glad och framåt.

Med bestörtning satte jag nästan mitt chi-te i halsen denna morgon. Min gode vän Mats (doktorand i genusvetenska på södertörn) sms’ade mig, varpå jag bröt mina morgon rutiner (aldrig mac’en igång till frukost). Döm av min förvåning när jag läser om Antifeministisk initiativ,  som drivs av två moderater och kvinnor dessutom, vid namn Beatrice Fredriksson och Malin Petré. Sanna mina ord, två kvinnor som inte vill ha jämställdhet. Jag har i min ungdom röstat på folkpartiet, som en frihetlig och ansvarstagande kompromiss, dessutom tycker jag Birgitta Ohlsson är tuff som vågar vara annorlund. Men nu är det slut på det, aldrig mera blå, om de ska driva sådan här politik.

Idag hade jag inte med någon matlåda då det inte blev matlagning hemma med min sambo igår. Var hos polarn Mats (doktorand i genusvetenskap på södertörn) och åt en underbar nordaferikansk måltid. Därför tänkte jag luncha på pizzeria Madonna, vid mullbergatorget. Men döm av min förvåning när det inte fanns någon kravmärkt meny, ingen rättvisestämpel, de kunde inte ens tala om för mig vart tomaten kom från (äter inte spansk för den drivs för hårt och utarmar jorden). Men värst av allt var kanske att det bara fanns en vegitarisk rätt på menyn, pizza vegitariana. Som lök på laxen satt Henning och skrattade åt mig under hela lunchen. Mohammed och Achkan måste skärpa till sig, i Iran eller förorten kanske en sådan meny går hem, men inte här i sverige.

När jag tar “tuben” och bussen till jobbet har jag alltid med mig min röda fjällräven konka. I den har jag alltid med en bok, fall det skulle bli väntetid, min lunchlåda med ekologiska läckerheter (alltid vegitariskt), samt en flaska vatten; det är otroligt viktigt att dricka mycket. Ibland har jag med mig något syndigt gott till kaffet, oftast torsdagskaffe. Och ibland, men sällan, bjuder jag brukarna på lite torsdagskaffe med bröd. Men sedan Henning Pressening spottade ut ett osötat hembakat  wienerbröd på golvet och kallade det borgarkäk, känns det inte så värt’ längre.

Ytterligare ett smaklöst angrepp har inletts mot konsten. Det är den så kallade aliansen som vill beröva fria konstnärer sitt levebröd och tvinga dem att äta smulorna som fallit från medelklassens bord, ALDRIG säger jag. Nu måste Anna Odell och Horace Engdhal skynda till och ställa sig i försvar för kulturen och konsten. Jag är så bedrövad över hur det kan gå så fel, hur våra prioriteringar kan vara så skeva, konsten måste vara nummer ett. Henning var inne och skrek att konstnärer får ställa sig bakom honom hos soc och att borgar j***larna äntligen skjutit sin älg. Allt gjort mig så trött och ledsen att jag åter övervägde att stänga för eftermiddagen, men jag fann tröst i Tranströmmers diktning, så jag kämpar vidare.

Jag har av min kompis Mats som är doktorand i genusvetenskap på Södertörn, fått en spännande insikt i det nya som händer i den akademiska världen; det kallas Intersektionalitet. Det är en blandning av kön, klass, kultur, etnicitet eller handikapp och alla de sidor som utgör en människa. Allt som allt vad jag tycker är rätt tråkiga etiketter vi ger varandra och som ofta bara står ivägen för mötet mellan människor. Men intersektionalitet med tyngd på genus är ett underbart verktyg att överbrygga dessa problem. Så nu skyltar jag om, och första boken på Mullbib 2010 är Det andra könet (nyutgåva med förord av fredrick federlay), som daisy-bok.

Det finns ett riktigt södermalm där jag bor med andra riktiga människor. Ett södermalm av värme och närhet där även många av mina vänner lever. Sedan finns det ett låssas södemalm som man kan göra sig lustig över, där vi är Weberska idealtyper baserade på ironi. Jag försöker leva med eko-reko och hållbart, jämstält och jämnlikt. Men det kanske är något skoj. jag är bara ledsen idag, och jag vågar visa känslor, jag tog med mig en Edith Södergran samling hem och kände mig nere hela helgen.

http://soderfamiljen.wordpress.com/2010/02/09/nagra-ord-om-arlighet/