Av förståeliga skäl vill jag inte gå in på för mycket detaljer kring mitt frisläppande från fångenskapen i Iran. Låt oss bara konstatera att mitt erbjudande om glaspärlor och eldvatten inte föll i så särskilt god jord. Fast det är bara vatten under broarna nu.
Jag har lyckats få tag på en bil, en gammal Volvo 142. Den går hyfsat bra och jag har kommit en bit på vägen. Mitt enda sällskap är en kassettradio, där bandet hakat upp sig och spelar samma låt om och om igen: Bruce Springsteens “Born in the USA”.
På min väg träffar jag olika intressanta människor. Jag talar med dem, försöker göra mig förstådd med olika grymtningar och ljud. Infödingarna är lite rädda för mig och de tror att jag har magiska krafter eftersom jag skrämde upp några av dem genom att kasta krut i elden en kväll. De är bra roliga de där italienarna.
Inatt sover jag hos familjen Barbieri, som bor i en förort till Milano. Bilden ovan visar Pierluigi med den nyfödde sonen Franco.
Vet inte riktigt när jag dyker upp i Mullberga eftersom jag känner att jag bara vill vara, resa runt i Europa. Få nya intryck och ligga med minst en kvinna från varje EU-land. Jag kommer hem när jag kommer hem helt enkelt.
Tills dess lämnar jag er med dessa eftertänksamma ord, signerade Bruce Springsteen:
Born in the U.S.A.
Born in the U.S.A.
Born in the U.S.A.
Born in the U.S.A.
/Anders
Anders Johanson