Alltså jag menar det, bokstavligt talat. Under natten, som spenderades i en mindre mekanisk verkstad bredvid en däckverkstad, försvann en del av min ena hjärtklaff. Fy vad de är fräcka, de där smålänningarna!
Idag åker vi vidare genom Småland, frågan är hur länge vi måste vara kvar. Lovade nämligen under ett valtal på ICA Maxi i Växjö att besöka samtliga hushåll i Småland för att diskutera rödhåriga, ensamstående mammor och skillnaden i resturangmoms mellan hämtmat och äta på plats-mat. Trodde att det mest bodde danskar och tyskar och danskar i det här jävla landskapet, men det visade sig bo en och annan svensk också. Måste hitta en lösning på mitt problem snarast. Dessutom pratar alla som Åsa-Nisse. Ännu så länge har dock ingen skrattat när jag frågat efter Eulalia.
Har redan börjat knacka dörr för att försöka beta av så många inavlade stackare som möjligt på så kort tid som möjligt, men låt oss säga som så här: Folk på landsbygden blir lätt misstänksamma när folk knackar på kl.03.30 på morgonen och vill diskutera momssatser. En positiv bieffekt av mitt debacel: Jag har upptäckt amfetaminet!
Anders Johanson
Anders Johanson