En Dag med Dalén

Ni, mina trogna läsare, undrar säkert vart jag har gjort den senaste veckan. Den kan summeras ihop till två ord: “Haiti Hjälpen”.

Ja, vår rektor tyckte att alla på skolan skulle hjälpa de på Haiti genom att sälja gamla saker, tigga folk på pengar och att vara allmänt löjeväckande, så de senaste dagarna har jag “frivilligt” stått på torget och kränkt kanelbullar. Förnedrande.

Varför ska VI svenska medborgare hjälpa några inavlade slavar borta i Västindien?  Jag betalar redan skatt och våran mes-regering skänker väl bort allt de har till de aporna?

Om detta fortsätter så ska jag fan i mig flytta.

Imorron är det måndag och jag har redan tömt en back Carlsberg framför Bingolotto. Det kommer inte bli en rolig dag för Svallby-barnen imorron!

Förutom framtida bakfylla är det också dags för utvecklingssamtal. Halva 7A:s föräldrar kommer imorron för att höra hur duktiga/dåliga deras ungar är och jag känner på mig att det kommer bli ganska roligt, speciellt med tanke på att jag kuggat Herman Frödinge i alla han uppsatser sedan höstterminen. Det är inte för att han inte gör läxorna eller klarar proven; ni skulle bara se hans näsa! Om nazism inte vore olagligt skulle jag skickat han på studieresa till Auschwitz!

Annars blir det en tråkig vecka med mycket oförberedda prov och kvarsittningar.

Så.

Jag träffade James på Mullberga Torg igår eftermiddag. Men det blev inte som jag tänkte mig.
Istället för att spöa James inför hela Mullbergas befolkning så var var det jag, James och några alkisar som låg vid gatkanten.  Hur som helst, själva fighten var också en besvikelse.

James vågade inte drämma till ordentligt, så istället gick vi omkring i cirklar och sa elaka saker om varandra, t.ex. “Kukrensar”, “Bröstvårtsklämare” och även den ganska kreativa “nigerianska negerfittslampfitta”.
Det slutade med att vi gick åt vart sitt håll; jag hoppade in i min bil och åkte ner till Svallby igen medan James antagligen ställde sig vid ICA Maxi och raggade på tanter.

EDIT: Det verkar som James faktiskt skadade mig, om än omedvetet. Resan upp och ner fick hemorrojderna att spricka upp igen. Nästa gång James, då jävlar ska DINA hemorrojder fan explodera.

Ursäkta min paus här på bloggen, jag är inte död (även om mina elever önskar så att jag var det).
Jag har helt enkelt varit upptagen. Till att börja med var jag fast på skolmarknaden hela helgen. Först var jag butter, men sedan fick jag veta att varje lärare skulle få 40% av det de tjänade. Igår fick jag höra att allt skulle doneras till Haiti.

VARFÖR ska ett gäng LATA apor få MIN LÖN? DET ÄR TYPISKT DE ÅLDERDOMLIGA BYRÅKRATERNA  PÅ SKOLVERKET. Satans tjänare, det är vad de är.

Sedan har jag suttit hela dagen och rättat sjuornas inlämningar om 1700-talets Frankrike. Inget svårt om man bara lottar vilka som ska få bra och vice versa, men Bert-Åke insisterade på att få inspektera när jag rättade. Någon hade visst berättat att samtliga i 8E hade fått G – på sina svenskprov (tärningen bestämmer).

Det finns ju många lärare här; känner någon till en öppen plats för en svenska/samhäll-lärare?

Äntligen helg! Men betyder det att man får vila ut? Absolut, enligt mig. Absolut inte, enligt Bert-Åke. För att jag ska få behålla min lön så måste jag närvara vid utförsäljningen av gammalt skolmaterial vid Nytorget här i Svallby på lördag och söndag. Inte nog med det, jag måste stå i ett av stånden och sälja trasiga stolar som brännved.
Förr i tiden, runt 2003, var läraryrket ett professionellt jobb där det var rättvist, enkelt och  helt enkelt roligt att vara lärare och ha makten över ett gäng ungar.

Vad har egentligen hänt här i världen?

En fördel med att äga en laptop är att man kan sitta och blogga under lektionstid medan ungarna gör ett oförberett skolstart-prov. Ska bli kul att rätta senare.

Bert-Åke (min chef, rektorn) undrade var ag var vid skolstarten förra veckan. De som läste mitt äldre inlägg på min f.d blogg vet att jag i protest mot en alldeles för tidig start på vårterminen inte skulle komma till skolan före idag. Bert-Åke kom direkt fram till mig så fort jag stigit in genom dörrarna till lärarrummet och började förhöra mig om vad jag gjorde förra veckan. Såklart började han spy ut en massa byråkratiskt skitsnack som “löneavdrag” och “uppsägning”.
Om man ändå hade en chef med krut, som Leif.

Då sitter man här igen, vid middagsbordet, med beslutsångest. Ska man ta müsli eller yoghurt? Vanilj eller blåbär? Metall- eller plastsked?
Det är tur att man “förbereder” sig inför “skolstarten”, annars hade jag aldrig haft tid till att lösa mina vardagliga problem.

En ny tid, en ny blogg! Efter en personlig och exklusiv inbjudan av Leif Waldemark så ska jag i fortsättningen skriva här istället för på min gamla Blogspot-blogg. Detta är ändå en mer respektabel sida.

Välkommen till Mullberga Kommun. Det här är din första post – ta bort den, eller ändra i den och börja blogga. OBS! Negativa skriverier om skolan eller kommunen censureras.