Ännu ett sportlov närmar sig, och jag frågar mig återigen:
När skall denna särbehandling av idrotten upphöra?
Är det verkligen rimligt att eleverna skall ha ledigt för att utöva sport? Nej minsann, de flesta barn idag skulle ha mycket större nytta av ett fransklov, eller varför inte ett grammatiklov. (Malte i 9b, om du läser dessa reflektioner kanske du skall ta dig en funderare på vilka “sport”lovsaktiviteter som bäst skulle gynna ditt slutbetyg i svenska. Är det ishockey? Jag skulle inte tro det!)
Varje gammal språkräv vet att skolidrotten (elitlag undantagna, elever som utövar idrott på den nivån kan ändå inte skilja på subjekt och predikat) endast är till för att barnen skall rensa huvudknoppen mellan de teoretiska ämnena. Vad hände förresten med den anrika aktiviteten “gymnastisk studs med liten boll på raka led”? Nu för tiden ränner ju barnen som vildar på alla möjliga former av utåtagerande våldsamheter i gymnastiksalen.
Så varför, varför ge eleverna ledigt för att utöva ännu mer sport när deras små hjärnor – och betygsdokument – skulle finna så mycket större glädje i en veckas obligatoriska grammatikstudier?
Dessutom önskar jag avlägga en formell protest mot de tre studiedagar som jag förväntas närvara vid under elevernas lov. Jag har bättre saker att göra med min planeringstid än att lyssna på föredrag om bedömning och betygssättning, och denna “workshop för hantering av mobbningsituationer” verkar ju vara produkten av en narkotikaberusad vänsterpartists framtidsvisioner.
(Malte, om du fortfarande läser har du uppenbarligen inte begripit någonting, och förtjänar därför ditt mediokra betyg.)
lbstrahm